Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Torestorp’ Category

Glöm inte att titta under fliken nominerade i denna blogg. Läs de tre nomineringarna och avgör själv vilken du tycker förtjänar att vinna Årets Markbo. Skicka din röst till frassel_85@hotmail.com med ditt eget namn samt nummer på den du röstar på. Än så länge ligger alla tre bidrag jämt.

Samma dag som Horreds återvändardag var även Torestorps dagen (återvändardag).

Jag måste erkänna att upplägget i Torestorp kändes lättare än det i Horred. I Torestorp var nämligen allt väldigt centrerat och du såg med dina egna ögon vart du kunde gå härnäst. Det satt även uppe lite lappar med hela programmet på. Jag som inte hade med mig något eget program hade stor nytta av det.

Det första vi gick och tittade på var brandbilarna och hur de släcker eld. För mig är det ofattbart hur dessa brandmän är beredda att riskera sina egna liv. Men tur att någon är beredd att göra det, annars hade vi nog alla legat risigt till. Jag själv är inte modig nog att gå i en brandmans karriär.


Den stora publikdragaren var en motor till en stridsvagn. Den startade dom kl. 11.00 och 13.00 om jag inte minns helt fel. Vi kom precis vid 11 och hade därför väldigt tur. Pappa och min bror Adam blev ståendes vid motorn ett bra tag. Den rök som bara den. Jag ställde mig nämligen precis där den värsta röken kom för att ta kort. Dåligt val eftersom jag blev helt förblindad och tårarna sprutade. Kunde knappt hitta ut från folkmassan sen, men jag fick mitt kort i alla fall!

Mamma hade också ont om röken så vi gick vidare. Även i Torestorp såg vi några äldre bilar, men absolut inte lika många som vi såg i Horred. Företag var även ute och visade sina produkter och det fanns en och annan fyndhörna med textiler. Jag såg Älgskadefondsföreningens äckliga, men högst blickfångande sätt att göra reklam. De hade en krockad bil med en död älg på huven (ingen riktig älg såklart). Budskapet går verkligen fram när man ser den så på huven och ser hur stor den är och vilken skada den kan göra. Men även vilken skada vi ger älgen om vi kör på den.


Vi gick till andra sidan centrum (ca 50 meter längre bort). Där stod det politiker utspridda och hantverkare. Jag tittade inte så mycket på hantverkarnas verk då jag tyckte att huset de satt i var som en bastu och hade en liten unken lukt. Synd bara att hantverkarna drabbades av det. Annars hade de bland annat stickade produkter och hemmagjord saft.

Längre fram hade de musik på scenen. Det spelades dragspel och folk satt på bänkarna framför scenen och lyssnade. Oavsett vad för sorts musik det är så tycker jag att musik förgyller sådana här event. Det blir mysigt. Doften från nygräddade våfflor gjorde bara saken bättre. De stod nämligen ett gäng och sålde bland annat våfflor i boden bredvid scenen. Jag ville inte stanna kvar där eftersom doften läskade mig för mycket och jag har gluten, vilket innebär att jag inte kunde äta våfflorna. Tur var att jag lyckades fjäska med mamma så att vi gjorde våfflor hemma sedan istället.

De hade även anordnat kobingo i Torestorp. Ja precis KOBINGO! Detta fenomen var jag högst nyfiken på. För mig är det höjden av lantligt. Jag har aldrig sett det eller hört talas om det tidigare. Jag ville vara med och spela. Men tyvärr så åkte vi vidare innan det hann börja. Men nästa gång ska jag vara med och spela! Med tanke på korna så borde nästan ett spel (en bingo rad) innebära en heldag.

Today’s post is about a similar event which I wrote about yesterday. This event took place on the same day 21st of August but in Torestorp. It is called Torestorps återvändardag and is also tricky to find information about in English. In Torestorp the event was more located in the centre of Torestorp. There was an exhibition where they started an engine for a tank. Smoke from the engine was everywhere and put tears to my eyes. They also sold fresh made waffles, yami. There was a stage where they played live music. Craftsmen were selling their crafts. But what I thought was the most interesting thing was the “cowbingo”. Yes a living animal (cow)! Part of a field is divided in 10x 10 squares. Each person buys one square. The cow is let in field, sooner or later it has to take care of its business (Nr 2). The square where the cow leaves its “business” is the square which wins and the person who bought it is the winner.

Annonser

Read Full Post »

Ja det har vi faktiskt här i Marks kommun. De finns i Torestorp på Harsås gård. Kör du från Örby så ska du svänga höger mot Harsås innan du kommer till Torestorp.

Dessa kameldjur har inga pucklar, de är inte lika stora som kameler, men de har samma fantastiska ögonfransar. Jag pratar givetvis om Alpackor. De är lite större än får, ger ifrån sig fantastisk ull och är så otroligt söta. De känns nästan som någon sorts korsblandning mellan kameler och får.

Harsås gård var de första i Sjuhärad som tog in Alpackor och de är de enda i Marks kommun som har dessa fantastiska djur. Att jag upptäckte detta ställe är att det ingår i Konsthantverksrundan, som jag springer runt på hela denna vecka. Besök ni också rundan för det är kul!

Gårdens affärsidé är försäljning av alpacka ull och avel av alpackor. Paret som äger gården heter Åsa Wedberg och Christian Bennet. Allt började med att de ville ha djur som går nära huset och började då fundera på får bland annat. Christian som var mycket intresserad av kameldjur var lite slug och gav en bok till Åsa i julklapp om just kameldjur och alpackor. Sedan arrangerades det en kurs som Åsa gick på och träffade livs levande alpackor för första gången. Hon blev kär och Christian fick sin vilja igenom. Nu har de 12 alpackor och de började med två stycken. Det är 8 honor och 4 hanar.

Lite kul fakta om djuren är att de har trampdynor under ”fötterna” med två ”tår” som är mer som två klor/klövar. De kommer från bergskedjan Anderna och deras ull gör att de tål 20 minusgrader lika väl som 20 plusgrader. I Sverige finns det ca 600- 700 alpackor. De klipps en gång om året. Dock ska det lämnas ull upp på huvudet, svansen och benen friseras bara. Detta gör att alpackorna får de sötaste hockefrillorna jag någonsin skådat.


Precis som lamor så kan alpackor spotta. De spottar inte på människor om de inte känner sig riktigt trängda, men de kan göra det mot andra alpackor i särskilda fall när de tävlar om maten. Annars så spottar alpackor inte med vilje utan som en konsekvens för att de egentligen spyr upp magsyra.


Alpackor ”pratar” genom ett hummande läte, låter lite som en människa som håller för munnen samtidigt som den pratar. De använder också mycket kroppsspråk genom att vinkla ögonen och höja samt sänka huvudet. Och när de är i fara så ger de ifrån sig ett läte som låter som ett människoskrik i falsett.

Ullen är mycket fin, tät, behaglig och mjuk. Inkas befolkning gjorde kläder från alpackaullen och ullen kallades därför för Inkas guld. Jag kände själv på ullen och den är verkligen jätte mjuk och det känns inte som att den skulle vara så där stickig om man hade en tröja på sig stickad av alpackaull.

Harsås gård säljer alpackaull och du kan till och med få reda på vilken alpacka ullen kommer ifrån. För att köpa ullen eller bara besöka gården för att titta på alpackorna bör du först ringa och höra om de är hemma. Du kan göra detta på nummer: 0320- 557 10 eller 0702-155 232. Du kan också besöka dom varje dag fram tills 1:a augusti mellan kl: 13.00 och 19.00 eftersom Konsthantverksrundan håller på nu. Besök även fler aktörer under rundan. De är 35 stycken olika konsthantverkare som ställer ut allt från naturfoton till keramikstatytter.

Even in Sweden you could see alpacas. You find them in Torestorp in Marks municipality at Harsås gård (Harsås farm). To see them you need to call and see if the owners are at home. The number is: 0320- 557 10 or 0702-155 232. Alpacas resemble small lamas in appearance. They can spit just as lamas but usually choose not to. Because alpacas commonly bring up acidic stomach contents they will spit it out and that is usually what you see when an alpaca spits. The texture of their hair is very fine and soft and could be used to produce a lot of things. Harsås gård has 12 alpacas and they are all very cute. The farm also sells their hair and you could even find out which alpaca the hair is from.

Read Full Post »

Äntligen får jag skriva om mitt absoluta favorit ställe i Marks kommun! Det är självklart Hyltenäs kulle jag syftar på, eller Seatons kulle som det också kallas. Jag besökt platsen flera gånger och ännu har jag inte slutat uppskatta denna fantastiska plats. Jag har nog inte hört någon som blivit en missnöjd besökare.

Kullen är nästan 100 meter hög och du hittar den mellan västra och östra Öresjön. Utsikten sträcker sig cirka en mil i bredd och det finns flera platser på kullen som bjuder på olika utsikter. Området är sedan 1974 ett naturreservat.

Namnet Seatons kulle kommer från att en byggherre vid namn George Seaton hade ett jaktslott uppe på kullen. Slottet byggdes 1916-17 och brann ner bara 7 år efter. Spekulationer om det var en mordbrand eller inte finns än idag, men ingenting har tytt på detta.

Jag och min familj hade planerat att besöka Hyltenäs kulle på ett litet nytt sätt. Vi skulle använda oss av digitalguiden/ GPS:en som finns att hyra på Marks turistbyrå. Medan du går berättar GPS:en vart du befinner dig samt historier om platsen. Vi skulle även grilla och ha en riktig familjemyskväll uppe på kullen.

Vad regn kan ställa till det ibland? Vi tog det först väldigt lugnt och bestämde oss för att grilla först och sedan skulle vi gå runt i området. Medan vi satt och föreberedde för grillningen satte vi på GPS:en. Det är nämligen möjligt att titta på olika filmklipp med olika historier på. Till exempel finns det ett videoklipp som heter jaktslotten och när man spelar upp den får man lyssna på historian och så vidare. Dock fungerade inte GPS:en för oss, alltså gå runt och den talar om för oss vart vi befinner oss. Det stod bara searching for satelite. Kanske var det på grund av åska i luften?

Ni vet en sådan där engångsgrill har ofta ett papper på översidan (men under gallret) som man ska tända för att sedan få tänt på kolet. Ja efter många om och men när vi äntligen fått tänt på pappret börjar det spöregna.

Jag skulle ju grilla! Vi hade faktiskt åkt upp dit för att grilla. Jag var hungrig!


Vi hade tagit med oss sittdynor för att sitta på. Det finns gott om bänkar uppe på kullen, men vi tänkte att de kanske var lite fuktiga. Tack och lov för dessa dynor! Undersidan av dynorna är nämligen gjorda av plast och därför ett perfekt regnskydd.

Så när det började regna var jag snabbt framme med en dyna över ryggen hängandes över den lilla engångsgrillen. Vi skulle ju grilla! Där stod jag och kämpande, men grillen släktes till slut. Hur mycket papper vi än rev sönder och försökte pilla in i grillen tog kolet inte eld. Pappa kom till slut med den briljanta idén att lägga allt kol i en papperskasse och sedan tända på. Vi fick våra korv i bröd till slut!

Det höll upp ett litet tag och sedan började det spöregna igen. Vi åkte därför hem. Jag har som sagt varit på kullen flera gånger. Därför är en del bilder i detta inlägg från föregående gånger så att ni får se hur det ser ut där. Vi hann nämligen inte att ta många kort före det regna.

Marks turistbyrås hemsida kan ni läsa mycket mer om kullen och historian om George Seaton.

Experience what I would call one of Sweden’s most spectacular views. Between East and west Öresjön (lake) there is an about 100 meter high hill. The area is a nature reserve and the view is a mile wide. There are so many places on the hill where you could look at different views. The hill is called “Hyltenäs kulle” and “Seatons kulle”. The latter name is from George Seaton who had a hunting lodge on the hill. He built it in 1916-17 and it burnt down seven years later. The ruins are still there and there is a lot of information about how it used to look. In Mark’s municipality this is my favorite place and I have visited it many times and will continue to visit it.’

Read Full Post »

Ja precis! Jag är svensk, men det hindrar inte mig från att åka på älgsafari eller uppskatta vilda djur. Det kan vara helt gratis om du går eller cyklar. Vi tog däremot bilen, så bensin kostade det ju. Ehm några älgar blev det inte direkt heller, vi var ute lite för tidigt för att älgarna ska trivas att gå där man kan se dom. En kort älgsafari blev cirka 2, 5 timmar.

Däremot såg vi massvis med rådjur. Dessa söta djur, men sina stora förvirrade ögon. De är ganska orädda många gånger också. Vår ”safari” började utanför dörren i Örby där vi fick syn på ett rådjur på gärdet precis intill cykelvägen. Rådjuret var så roligt och inte alls rädd. När jag gick emot den så tittade den bara på mig precis som vart är du på väg? Varje gång jag knäppte ett kort tittade den mig rätt i ögonen för att se vad jag höll på med. Otroligt söt!

Vi åkte sedan upp mot Torestorp eller rättare sagt vi svängde in mot Hagalund på vägen mot Torestorp om man kommer från Örbyhållet.  Där bor nämligen pappas kompis Roger. Vi kallar honom för Roger i skogen, vilket passar honom utmärkt. Han bor ju i skogen och är en sådan skogsmänniska. Han är även kallad skogsmulle.

Där han bor såg vi ytterligare ett rådjur på ena gärdet och ett rådjur med sina två kid på andra gärdet. Mamman till kiden var väl lite mer nervös av sig, men hon ska ju faktiskt skydda sina ungar också.

Ser ni mamman med 2 kid?

Kiden ser man nästan inte för att de är så ljusa i sin päls medan de vuxna är lite brunare. Roger berättade också att de är mycket lugnare mot oss eftersom vi satt i en bil och de inte känner lukten av oss.

Vi åkte en lång bit igår när vi var ute. Ärligt talat såg vi så många rådjur att vi alla tappade räkningen. Vi såg även några harar, två tranor och rovfåglar. Och vad är en tur ute i skogen för mig utan att träffa på en groda? Dock så hoppade den inte upp framför mig denna gång och tur var det för det hade inneburit en hjärtinfarkt. Den här grodan var nämligen mer som en liten padda! Och nej jag gick inte nära den, istället skickade jag fram min bror Adam att ta kort på den 🙂 Bra att ha lillebrorsor!

Paddan

Paddan

Eftersom Roger i skogen har erfarenhet av älgarna så gav han oss en privat guidning och berättade om älgarnas favoritställen. Tydligen gillar de att äta talgskott och står därför ofta på kalhyggen där träden börjar växa upp igen. De äter även sly, små buskar med mera. Vi som bor i Örby runt Kupan vet att älgarna tycker om vildäpplen i augusti. De kan även bli fulla på dessa så att de vandrar ut på gatorna och knackar på dörrarna. Vi har haft en älg som stod med frambenen på vår trapp när vi hade dörren öppen. Mamma som pratade i telefon då höll på att få en olycka i byxorna. Dock händer detta inte alls lika mycket längre och vi har nog inte lika många älgar här omkring. Mycket beror nog på riksväg 41 som inte fanns där innan och de älgar som finns blir mer instängda genom viltstaketen.

Under resans gång så lekte främst min pappa riktig turist. Vi alla vet att våra kära tyska vänner är tokiga i älgar (kanske inte alla). Och att de kommer hit och tittar på älgar är mycket viktigt för vår turism och näringsliv. Utan att kunna ett visst språk så gick pappa runt och försökte snacka det språket och skrek elk elk elk. Allt var givetvis på skoj! Roger berättade om när han arbetade i slottsskogen och turisterna köpte ALLT som hade med älgar att göra. Till och med örhängen som bestod av lackerad älgskit!

Mamma med sitt kid! Ser ni kidet under grangrenen?

Ja här har vi turister som åker långa vägar och köper allt som handlar om älgar, så uppskattar vi själva inte dom mer!? Vi har runt om i Torestorp och Öxabäck (dit vi också åkte runt) flera jätte mysiga grusvägar som är perfekta för vandringar eller cykelturer. Det är bara att ta en tur och hålla utkik längs med vägen!

Sötingar 🙂

One thing Sweden is most famous for is our moose. You will catch them on a field at late night or early morning or if you unlucky in front of your car. These wild animals are absolutely stunning! However we have loads of other beautiful wild animals too. Have a look on the photos above and I’m sure you will agree. In Sweden you could basically just take a drive or a walk on the countryside and look at the fields to get a glimpse of moose or other wild animals. Read up on what kind of environment the moose like and what moose like to eat and keep an eye on this when you out and then you might have the luck to catch a moose. Good luck!

Read Full Post »

På våren är det vackrast att vandra runt i området vid Sju Strömmar i Torestorp. Vattenmängden är då som störst och det finns även fullt med vitsippor då. En dag som igår när vi var där fanns det inte särskilt mycket vatten, men kan vara kul ändå. Det finns en del stigar runt om i området och även broar som leder över de sju strömmarna. De sju strömmarna har bildats från Torestorpsån.

Tydligen så växer Sveriges största ormbunke i området Kungsbräken, som också kallas för safsa. Hela området är nästan lite regnskogsinspirerat. Det är ganska mörkt runt omkring i skogen, eftersom träden skymmer bra och täcker det mesta solljuset. Det är fuktigt i luften, örter på marken och strömmarna bidrar till det där ”regnskogsljudet”. Vattnet från strömmarna är friskt och gör därför att marken runt omkring blir näringsrik. Detta behövs för att det ska kunna växa örter på marken. Några örter som har hittats i området är storrams, kransmynta och kabbleka.

Området är skyddat som ett kyrkoreservat och värnas även av nätverket Natura 2ooo. Nätverket hjälper till att värna om viktiga naturtyper och livsmiljöer, så att hotade och skyddsvärda arter bevaras för framtiden. Öringar trivs i strömmarna när det är mer vatten där.

När vi stod på broarna över de sju strömmarna fick vi använda fantasin. För oss var det inte så mäktigt att stå där eftersom vissa ”strömmar” nu var uttorkade för säsongen. Däremot så var det spännande att tänka på vad som funnits där tidigare. Hur många människor som sökt sig till området tidigare. Det finns även en stenlagd väg (som en stenmur) över broarna som kan betyda att människor har funnits i området i århundraden.

Det finns rester av en kvarn och kvarndelar spridda i området. Sådant kan alltid vara lite spännande att titta på och filosofera över hur de hade det en gång i tiden. Broarna i området och skyltarna har rustats upp med hjälp av byalaget i Torestorp. Själv tycker jag att de ska se över vissa broar igen, eftersom det fanns halva bräder på broarna och några var väldigt ostabila.

När du ska dit kan du antingen parkera vid broarna över Torestorpsån (vid Mark kartan) eller bakom Torestorps måleri vid Älekullavägen.

Nästa gång jag besöker området kommer att vara på våren. Jag fascineras mycket av olika vattendrag och vill se området i sitt fulla potential. Då ska jag nog ta på mig något annat än flip- flops också samt lite fika.

Seven streams to look at in a small area with bridges and a forest similar to the rainforest in Torestorp. The trees are tightly next to each other and the leaves don’t let much sunlight in. The water from the streams is fresh and the plants benefits from it. Therefore plants which crave a lot of nutrition could grow in the area, like different kinds of herbs.

Rests from an old mill is spread over the area. It seems like people been there for ages. For example there are stones placed in the streams to make a path for people to walk over the streams. There wasn’t much water left in the streams now so it is better to visit the area in spring.

Read Full Post »

Jag sprang runt som ett litet barn, klättrade, tjoade och skrattade. Allt tillsammans med hela min familj, men hunden Smulan saknades. Som mamma sa vi har bott i kommunen i 25 år och visste inte ens var Ramhultafallet låg. Skam är det! Särskilt efter att ha upptäckt hur vackert det är.

Ett ca 65 meter högt vattenfall som mynnar rakt ut i sjön Lygnern i Sätila, brett var det också. Ett av naturens under! Jag har aldrig skådat ett sådant vattenfall tidigare och vetskapen om att det finns i min kommun, MARKS KOMMUN, gör mig riktigt stolt. Hjälp vilken natur vi har i kommunen! Längtar tills jag ska skriva ett inlägg om mitt favoritställe Hyltenäs kulle i Torestorp/ Örby. Ramhultafallet är numera uppe på listan av mina favoritställen i Marks kommun. Breathtaking!


Vid 1200-talets början gick gränsen mellan Danmark och Sverige vid Ramnån, kallat Rafta på den tiden. Ramhultafallet är slutet på Ramnån. Det ligger rester av ett kvarnhjul vid fallet, troligen användes det för att mala mjöl förr i tiden. Det finns andra fornlämningar i området.

Vi hade med oss en stor picknick med revben, salami, brieost, jordgubbar och muffins. Gott var det och det fanns bra bänkar att sitta på. Det finns till och med en grillstation för den som vill grilla. Tänk bara på att det är ett naturreservat, vilket innebär att du endast får grilla på utsatt plats. Du får heller inte bryta kvistar, lämna skräp, cykla där med mera.

När vi åkte till Sätila höll vi på att inte hitta dit. Det var svårt att få tag på en riktig karta, alla har ju inte GPS. Vi åkte helt fel först och pappa frågade faktiskt en på vägen. Kommer man från Skene hållet så kör man till Sätila centrum. Väl i centrum tar man vänster mittemot banken. Det står Fjärås på skylten, borde faktiskt finnas en som sa Ramhultafallet också. Sedan följer man bara den vägen ca 1 mil utan att svänga av någonstans. Till slut kommer en skylt som säger Ramhultafallet åt vänster, sedan följer man den vägen utan att svänga av till nästa skylt. Nära vattenfallet finns en parkering och sedan får man gå en kort bit för att komma till fallet. Marks turistbyrå har en ganska bra karta till Ramhultafallet.

När vi började höra fallet och skymtade det började jag nästan springa. Sedan blev man så exalterad att man bara var tvungen att klättra upp och ner för fallet. Mäktigt! Och varje utsiktsplats är värd att se. I och med att det är slutet av juni så var vattenmängden inte så stor (det är mest på försommaren). Skönt det! Det innebar ju att vi kunde klättra i själva fallet. Men var försiktiga. Det finns många både lösa och hala stenar. Adam trillade en gång, men jag och Andreas klarade oss.

En annan sak ni bör tänka på om ni ska dit är att ha mygg och fästingmedel med er. Jag hittade en fästing på min fot. Den bet sig aldrig fast eftersom jag hade djungelolja på foten. Har tidigare erfarenhet om att fästingar trivs ganska bra vid Lygnern i Sätila. Myggor hade jag inte ont av, men det kanske var just på grund av djungeloljan. Har ni en kikare så ta med den också, ni har utsikt över Lygnern.

Hur mycket jag än skriver om Ramhultafallet så kan jag inte i ord beskriva hur vackert det är. Titta på alla bilder istället, men DU måste besöka fallet för att få förståelse över hur mäktigt det är!

Adam Fransson

Andreas Fransson



Just go here if you are in Marks kommun, trust me! It is so beautiful, breathtaking even. Ramhultafallet is a 65 meter high waterfall located at the lake Lygnern in Sätila. You could find a map at Marks turistbyrå. I went there with my whole family and everyone was so fascinated about the nature. You don’t even have to be a “naturetype” to appreciate it. Except from the actual waterfall you will also have a view at the lake Lygnern. They have benches where you could have a picnic and also a bbq-station. Ramhultafallet is a nature reserve so you are not allowed to have a bbq anywhere else in the area. You are also not allowed to operate motor vehicles, ride bicycles, damage trees and plants etcetera.

Read Full Post »